Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag mår, jag vet ingenting. Jag är förvirrad av känslor och tankar.
Jag förstår inte varför man är med mig, varför man tycker om mig, varför man ens bryr sig om mig.
Varje gång jag ser en tjej som jag tycker är snygg så önskar jag att jag vore som hon. Men sanningen är att jag inte vet hur den tjejen har det.  När jag tittar på mitt liv ur ett annat perspektiv så ser jag bara skäl till att vara lycklig, visst jag är ingen modell, är inte särskilt snygg och har inte perfekta kroppen men jag är ju jag. Jag menar visst har jag mött motgångar och haft problem, men vem har inte?
Jag tänker inte ändra mig för att någon vill det, jag ändrar mig för att jag vill det.
Jag tänker inte låta tankarna dra ner mig igen, jag har blivit en helt annan person på bara två år. Jag har förändrats och mognat så mycket och idag vågar jag vara mig själv. Take it or leave it.
Jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag, men vissa saker finns alltid kvar.
Men nu är det dags att ändra på mig, jag är sjutton år gammal men har gjort så lite med mitt liv.
Jag lämnar det livet jag lever på hyllan just nu och tänker bara ägna tid åt det som gör mig lycklig, det som får mig att må bra.
Jag menar vem har egentligen så underbara vänner, en sjukt snäll mamma och en suverän bror som alltid finns till hands?
Som alltid kramar om en när man är lite deppig, eller som alltid gör en gladare genom att skicka ett sms.
Jag menar ett samtal från min bror kan ändra hela dagen, tyvärr finns det en person som inte tänker så.  Men jag ser det från den ljusa sidan och tänker positivt. Hur skulle jag någonsin kunna leva utan er? Mamma och brorsan framförallt, hade ni inte varit här så hade jag inte funnits idag. Tack till er alla som bryr sig om mig. Som står ut med mig vareviga dag.

Det betyder mycket när man får höra, Jag skulle inte kunna klara mig utan dig!

JAG SKULLE INTE KUNNA KLARA MIG UTAN ER!



för att avsluta denna dagen så får ni rosor för att ni är så bra!

Pusshej! ♥